Att föda hemma
Visst du att jag egentligen är sos-operatör och har varit sedan 2014?
En av mina favoriter på jobbet är att få förlösa barn, ja sjukdomsfall eller olyckor är ju inte kul men förstå mig rätt man har ju en viss passion för det man gör och något gör ju att man trivs med sitt jobb så det är ju en positiv känsla att hjälpa människor i deras värsta stunder men just att förlösa barn är bland det bästa jag vet.
Än så länge har jag varit med på ca 5-6 förlossningar genom åren.
Två av dem har varit senaste två månaderna och ena var bara häromnatten.
En så cool familj, allt gick bra och enligt besättningen på ambulansen hade hela familjen haft en bra upplevelse av förloppet.
Det är något med den lilla korta tystnaden innan bebisen skriker till, mammans lilla lättade skratt blandat med de där lyckotårarna när hon först får upp barnet i sin famn, det är som att jag är där, jag kan se det framför mig, jag känner igen känslan så väl från mina egna fyra vaginala förlossningar.
Otroligt nog har de flesta jag vet om en positiv upplevelse att förlossningen även om man varit utanför sjukhuset, inte haft barnmorska och helt utan smärtlindring.
Nu finns det ju självklart de som har helt andra upplevelser också men de jag pratat med tycker att just hemma/bilförlossingen varit deras bästa, det är coolt.
Ibland undrar jag hur jag själv hade känt om Odin hade fötts utanför sjukhuset, det hade ju kunnat ske då min BM på MVC upptäckte att jag var öppen 6cm utan värkar och skickade in mig till förlossningen sen tog det inte ens en timme från värkstart så jag hade kunnat varit en av mammorna som inte hunnit in om det inte varit för Inger och att hon lyssnade på mig att något kändes konstigt och valde att frångå rutinen att inte göra hinnsvepning innan BF den där dagen.
Minns fortfarande hennes fundersamma min när hon kände sig för och försiktigt frågade "är du säker på att du inte har eller har haft sammandragningar?"
